Författararkiv: kristinapassad.se

Din ideala självbild

Lämna ett svar

I vilken riktning vill du utvecklas? Hur ser din ideala självbild ut? Och hur tar du dig dit?
Ibland är dessa frågor inte alldeles lätta att svara på. Men med hjälp av det du värdesätter mest kan du sträva efter att bli ditt ideala du. Om du får leva tills du är 100 år och du firar med en födelsedagsfest och de personer som står dig allra närmast håller hyllningstal till dig; vad skulle du vilja att de säger om dig? Vilka egenskaper vill du höra och vilka handlingar vill du bli ihågkommen för? Hur har det du har sagt påverkat dina närmaste?
Om du har förmånen att leva i en nära relation (med en partner, syskon, förälder, nära vän) så kan du få hjälp med att sträva efter att bli ditt ideala du. Om din partner känner till din idealbild och stöttar den ökar chansen att du når den. På köpet kanske det också kan föra er närmare varandra. Prova gärna att fråga din/dina närmaste vad de längtar efter och vilka framtidsdrömmar de bär på. Hur ser deras ideala självbild ut och hur kan du stötta deras utveckling till att förverkliga den?

Årsringar

Lämna ett svar
Tomas Tranströmer skriver i sin diktsamling Minnena ser mig följande:
”Inom mig bär jag alla mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Inom den terapiform som jag bedriver, kallad psykosyntesen, ser vi på liknande sätt att vi har alla våra åldrar i oss. Vi har dem via våra medvetna (och omedvetna) minnen och via våra känslomässiga upplevelser. Vi kan se åldrarna som just trädstammens årsringar där tiden för vår födelse är den innersta ringen. Om vi får erfarenheter av känslomässiga sår som små kan de växa med oss och påverka flera årsringar. Sår som vi får i de yttre årsringarna påverkar oss också man de kanske inte färgar vår personlighet och vårt mående fullt så mycket som de vi fick under vår barndom och vår uppväxt.
Det trösterika är att vi har möjlighet att läka dessa sår så att följande årsringar kan växa på ett friskt sätt och mer i linje med vår autentiska person.
Men det som människor runt om oss ser – och det vi själva ser i spegeln- är trädets bark och vår senaste årsring.
Att bli medveten om sina känslomässiga sår ger oss en möjlighet att läka dem och få tillgång till flera delar av vår personlighet. Och tänk så intressant med alla dessa årsringar som vi bär på. Och jag blir också tacksam för varje ring jag får fylla på med i mitt eget ”träd”.

”Om vi inte samtalar med varandra förblir vi obegripliga för varandra”

Lämna ett svar

Citatet är hämtat från läkaren Astrid Seebergers bok Den skamlösa nyfikenheten. Det kan sägas ringa in mycket av det viktiga i ett läkande samtal. De terapeutiska, läkande samtal jag har förmånen att få delta i är sina bästa stunder just stunder av insikt, då det som tidigare varit dolt eller obegripligt av olika anledningar får komma fram. Tillsammans i samtalet får vi successivt syn på det som skaver eller det som är riktigt smärtsamt. Successivt därför att det krävs att samtalen går i den takt som är möjligt att hantera. Jag både ramar in samtalen, styr dem mot det som pockar på att få komma fram och låter min samtalspartner få närma sig sitt inre i sin egen takt, med sina egna ord. Att få sätta ord på sina erfarenheter och det som ens inre är uppfyllt av är nödvändigt för att vi ska kunna förstå oss själva och varandra.